Vinstpanik!
Carin Jämtin, ledande sosse i Stockholm, har uttalat sig negativt kring detta att göra vinst på offentliga tjänster. Hon tycker väl att det är oförsvarbart att skattepengar bli till vinstutdelning, när det hellre kunde bli mer vård eller mer undervisning av dem. Det hajar jag, och många med mig tror jag. Men på borgerliga ledarsidor är det just nu ett jävla liv. Och som om inte det skulle räcka, så passar även diverse andra samhällsdebattörer på att skriva inlägg och formulera sig mot Jämtins uttalande. Man vill gärna hävda att inget nytt skulle kunna komma till om det inte gick att göra vinst, att denna är nödvändig för att samhället ska kunna gå framåt, eller nåt sånt. Ursäkta, men bullshit! Det går alldeles utmärkt att driva friskolor och icke-kommunala vård- och omsorgsinrättningar utan att plocka ut vinst. Kanske är det ett av de bästa sätten att driva den typen av verksamheter på, detta att människor som kan sin sak får lov att köra sitt race och kontrollera budgeten själva, att man får möjligheten att återinvestera eventuellt överskott i verksamheten. Att slippa den seghet som ibland kännetecknar stora organisationer som kommuner, och får istället närhet till beslut, utan att för den skull behöva använda en del av verksamhetens pengar till vinstutdelning. Det är ju skitbra. Inte aktiebolag, men kanske ekonomisk förening eller stiftelse. I såna sammanhang hamnar verkligen kärnverksamheten i fokus, man får ett oberoende som jag tror och vet sitter som en smäck när man drivs av viljan att testa nya idéer. Eller hålla fast vid en idé man tror på, för all del. När idén om den välfungerande och inspirerande verksamheten är den centrala drivkraften, om man ska sammanfatta det hela. I ärlighetens namn tror jag ledarsidepaniken handlar om att Jämtin faktiskt formulerar något många håller med om; det känns inte bra att låta skattepengar gå till vinstutdelningar. Många, många skriver under på detta, och det skrämmer förstås de som gillar vinstutdelningar. Och därför görs ett desperat försök att möta upp detta, där man gärna vill hävda att alla som är tveksamma till vinsten är emot valfrihet. Men jag är rädd att det är skitsnack. Reload and come again, eller nåt i den stilen.
augusti 5th, 2009 at 12:53
Faktum är att det finns en ny ekonomisk form i sverige, som heter aktiebolag utan vinstintresse. Den fungerar precis som ett aktiebolag, fast ägarna kan aldrig plocka ut någon vinst, utan den går in i verksamheten.
Oavsett vad man tycker om vinst och sånt, är aktibelagsformen väldigt framgångsrik, den har överlevt det mesta, och många av de mest inflytelserika organisationerna på den här planeten är just aktibolag(även om man räknar in nationer).
Jag har varit engagerad i föreningar, och även om de till att börja med är vibrerande och engagerade, har samtliga förr eller senare krashat ner i föreningsbyråkrati, det är som att strukturen drar åt det hållet.
Aktiebolag däremot är mer handlingsorienterade, då får man saker gjort istället för att sitta och tycka. mycket bra!
augusti 5th, 2009 at 21:26
Låter som en spännande ny form, en som jag inte vet mycket om.
Aktiebolagsformen har varit mycket framgångsrik, det är riktigt. Men jag är inte säker på att jag tycker att det är bra att vissa av dem har större politiskt inflytande än nationer; det är många gånger mest bara skrämmande. Inte så särskilt demokratiskt, eller hur? Vill bara påpeka detta att organisationers enorma inflytande inte alla gånger gynnar det stora flertalet, snarare är det väl ofta så att man hamnar i utpressningssituationer, där stora bolag tvingar fram beslut och lagstiftning som passar deras behov. Offentlig upphandling är väl ett utmärkt exempel på detta; många gånger har enbart riktigt stora företag kunskap och kapacitet nog att göra sig gällande. Men det behöver inte betyda att detta är samma sak som att se till medborgarnas bästa…
Men jag tror att du är ute efter den här, vad ska vi kalla den, operativa förmågan(?), som bolag men inte exempelvis föreningar har. Det hajar jag, den grejen. Och det är väl det jag är ute efter, förmågan att få gjort. Där tycker vi samma. Jag bara ifrågasätter att det MÅSTE vara vinst som driver. Går inte med på det. Tror faktiskt att det snarare kan vara farligt att låta den drivkraften ta för stort utrymme. Ägare som investerar för att de främst eller bara ser möjligheten till finfin avkastning på det investerade kapitalet är inget önskvärt i något sammanhang, men när det handlar om vård blir det riktigt läskigt.
Betänk hur aktieutdelningar har pressats fram i andra sammanhang…
Summan av det hela är kanske att jag ser att delar av borgerligheten är väldigt noga med att rycka ut till vinstens försvar, kanske för att de själva känner att är omoraliskt.