Kritiker rasar mot att de rödgröna vill höja skatten för de som tjänar mer än 40 000 i månaden.

Det sägs att den stora katastrofen ligger i att vi på så vis tar bort incitamenten för människor att skaffa sig en bra utbildning och sikta på chefsposter.

Säkert kan det ligga något i det.

Men låt oss ta ett djupt andetag, sansa oss, trampa ur litegrann.

Så här. Att skaffa sig en bra utbildning kan naturligtvis till viss del handla om att sikta mot rikliga inkomster. Visst, men främst måste det väl faktiskt ändå handla om att vilja skaffa sig ett bra jobb att trivas med, något utvecklande och givande. Själva möjligheten att få utforska sin potential och vara en medskapande kraft i samhällsutvecklingen. Dessutom har utbildning och bildning ett egenvärde, alldeles oavsett lönenivåer och anställningsbarhet. Medborgare med god bildningsnivå är bra för hela samhället. Det är också kul att få lära sig; livslångt lärande är medicin för själen.

Förlåt då. Men så tycker jag, så ser jag på vad som är rimliga och försvarbara motiv. Visst är det vettigt att kunna räkna med inkomster som gör att man inte går back på att utbilda sig. Men i grunden måste det få gå ut på att söka sig till det som är givande för en själv och som också kan ge öppningar för att kunna bidra till något som är bra för andra, där man kan få kombinera lust med ansvar, självförverkligande och bra för andra.

Tackelitack för nu.

Postat torsdag 29 april 2010 19:27 i Okategoriserade. Följ kommentarer via RSS 2.0. Skriv en kommentar, eller trackback från din egen sida.