Pluralism
En del menar att vi lever i ett ekonomismens tidevarv, och visst ligger det en hel del i det. För de flesta - till exempel för mig - är detta en ganska dyster beskrivning av vår samtid; ekonomerna har erövrat det berömda problemformuleringsmonopolet, och vi låter den så kallade marknaden bestämma vad som är det möjliga. Slående ofta är det möjliga och nödvändiga mycket likt det som gynnar det penningstarka fåtalet, medan det omöjliga och icke önskvärda handlar om sådant som de allra flesta finner önskvärt. Avregleringar, utförsäljningar och kortsiktighet är naturligtvis nödvändigt för ekonomin, men styrning, gemensamt förvaltande och långsiktighet är farligt.
Men är detta vetenskap? Är detta det ekonomiska perspektivet?
Självklart inte. Det som idag kallas ekonomiskt hållbart är bara ett av flera möjliga perspektiv, det neoklassiska. Det finns andra vägar att gå. Men för att hitta dem måste man leta.
Peter Söderbaum, professor emeritus i ekologisk ekonomi, har skrivit en intressant artikel i ämnet. Read it!
februari 25th, 2010 at 11:09
Japp. Ideologi maskerat som vetenskap och singulär sanning. Fula grejer. Och bra funkar det med.
februari 27th, 2010 at 19:45
“ekonomismens tidevarv” Vad ske det här betyda? Det tidevarvet existerade på 60-talet…..och 70-talet….och så vidare. Dvs. så länge jag minns
februari 28th, 2010 at 12:02
Jag menar, precis som jag tror du gör, att vi alltid kommer att leva i ett ekonomismens tidevarv, eftersom ekonomier är modeller för fördelning av och hushållning med resurser. Här - i det här inlägget - gällde det neoklassisk nationalekonomisk teoribildning, som grovt sett förkastar finanspolitik och istället vill fokusera på inflationsbekämpning och arbeta med penningpolitik som främsta konjunkturutjämnare. Detta efter att man i västvärlden under efterkrigstiden satsat på att arbeta med aktiv finanspolitik och för att “plana ut”. 70-talets stagflation - inflation och stagnerad ekonomi samtidigt - skapade behov av annat tänk, och detta blev den neoklassiska skolans återkomst.
Nu vet att vårt sätt att organisera ekonomin inte klarar av sociala och ekologiska hänsyn, och då tycker jag att nationalekonomerna rimligtvis borde vara intresserade av att leta efter nya infallsvinklar och lösningar.
Dessutom tycks penningpolitiken och räntevapnet vara rätt bra på att bygga fastighetsbubblor, där man grundlägger nästa kris redan när man bekämpar den nuvarande…