Moralism?
I DN:s kulturdel läser jag en artikel av Sverker Lenas, där han belyser “den allt vanligare tendensen att avfärda systemkritik som moralism”. Jag kan också läsa att “konsumentmakt är den liberala patentlösningen på alla samhällsproblem”. Det ligger mycket i detta; visst finns det en tydlig tendens att kalla alla sorters försök till systemkritik och ansatser att formulera politik som verkligen vill göra något åt en orättvis och djupt oanständig världsordning för moralism, alternativt kulturelitistisk klåfingrighet. Inte minst på liberala ledarsidor. Kristdemokraternas Göran Hägglund är rätt duktig han också.
Till och med Maud Olofsson - som ju gärna vill framställa sig själv som ledare för ett grönt parti - kritiserar med eftertryck rödgrön politik som vill göra något åt vårt samhälles oförmåga att hushålla med ändliga resurser. Miljöpartiets politik vill hindra oss från att leva ett bekvämt liv, menar hon. Att det finns mycket röster att hämta i att vara emot höjt bensinpris vet vi, men det kan väl knappast kallas grönt att ge efter för den sortens populism. Det är snarare bara lågt att avfärda nödvändiga förändringar som pekpinnar och översitteri. Billigt.
Jag håller alltså med om att det är läskigt att se hur gärna samhällsdebattörer och makthavare vill göra systemkritik till moralism, tycker också att det är märkligt att slentrianmässigt framhålla konsumentmakt som det enda sättet att förändra världen på. Där håller jag med artikelförfattaren.
Men jag vill inte avfärda konsumentinflytandet heller. Jag menar att politikens uppgift är att ge medborgarna möjligheten att göra kloka val. Varje medborgare måste kunna ta sitt ansvar, och jag är övertygad om att vi alla växer av att vänja oss vid detta. Samtidigt kan det också vara nödvändigt och önskvärt att se till att förändringsarbetet går snabbare. Politiken ska kunna se till att det inte är dyrare att åka tåg än att flyga, kvotering är många gånger vettigt redskap om vi på allvar tror på jämställdhet och feminism.
Ska vi förändra världen tror jag alltså att det måste göras uppifrån och nerifrån, genom att kultur, politik och vetenskap samverkar. Det måste göras från flera fronter.
Om vi vill börjar framtiden nu. Pallar vi?