Som en saga
När jag gick i gymnasiet hade jag en historielärare som lyckades med något stort, nämligen att få mig att lära mig Sveriges alla regenter, från Gustav Vasa till dagens kung, med årtal och allt. Problemet var inte att jag hade inlärningssvårigheter eller så, mitt stora problem när jag gick i skolan var nog snarare att ställa upp på hela korvstoppningskonceptet. Än idag har jag väldigt svårt tro på den sortens pedagogik, jag menar fortfarande att jag är mer intresserad av att se, analysera och diskutera tendenser och strömningar genom tiderna, skaffa mig överblick och grund för slutsatser. Årtalen kan jag slå upp, men utan analysförmåga har jag inte mycket nytta av dem.
Utbildning ska inte handla om att lära unga människor göra som de blir tillsagda, det handlar om något mycket större, nämligen att ge människor förutsättningar och självförtroende att aktivt delta i samhällsdebatten, att vara en medskapande kraft i vår samtid. Att läsa det finstilta, att våga ta sig an det ogjorda.
Så hur gick det till? Läraren i fråga var smart, lanserade det hela som en stomme att hänga upp historiska skeenden på, även om man tycker att monarkin är förkastlig, något som vi borde lägga av med, eftersom det knappast kan kallas demokratiskt.
Och jag lärde mig, mycket av det sitter än idag. Bara en sån sak. Har haft en del nytta av det faktiskt.
Sen dess har jag faktiskt flera gånger sett “Året med kungafamiljen”. Kanske för att hela grejen liksom bara är för sjuk.
Och vet ni vad som slår mig varenda år? Att jag fortfarande tycker att detta med att hålla sig med kungahus rimligen borde vara något som hör till vår historia, att det inte hör hemma i ett modernt samhälle. Ärftliga titlar… kom igen.
Ibland får jag känslan av att detta är något vi liksom glömmer bort, hur absurt och mossigt det faktiskt är.
Om jag fick bestämma skulle vi ta och lyfta frågan om införande av republik på nytt, vi måste våga det. Om vi inte tar chansen nu, lär det dröja länge innan vi får den igen.
2010 är valår, det är också året då det ska smällas skattepengar på kronprinsessans bröllop. Statsministern tycker att det kan vara kul att vi får något att glädjas åt i kristider som dessa, eller något i den stilen. Bröllopet ska pigga upp, gissar jag. Enligt min mening verkar det betydligt klokare och mer angeläget att styra bort från den mossiga monarkin, vi har nämligen viktigare saker att ägna oss åt.
Hot som klimatförändringar, världsordning som när extremistiska strömningar, global och lokal orättvisa, (allt öppnare) smyrasism, homofobi, övervakningssamhälle. Möjligheter som grön strukturomvandling med social och ekologisk hållbarhet, feminismens återkomst.
Den skapande människans potential är enorm, det är dags för oss att börja ta vara på den. Och gå framåt.
Sagor kan vi väl ändå berätta, det behöver vi inget kungahus för att klara.
januari 11th, 2010 at 23:22
håller med dig helt och hållet! finns mkt bättre att lägga samhällets pengar på än ett bröllop.