Utanförskap
Är det någon som har tänkt på hur tveksamt begreppet utanförskap egentligen är? Hur slarvigt det används?
Naturligtvis är det ett samhälleligt problem att en alltför stor del av befolkningen står utanför arbetsmarknaden, det råder det inget tvivel om. Vi behöver en kreativ och initiativrik näringspolitik som kan hitta nya vägar i tider av globalisering och ett flexibelt socialförsäkringssystem som pushar människor till nya utmaningar och livslångt lärande, som kan hjälpa till att öka självförtroendet i svåra tider och inspirera till mod. Detta är helt avgörande.
Men att säga att alla som inte har ett fast arbete är i utanförskap tycker jag är att förminska alla de idéella insatser, hemma och i det offentliga, som bär upp det goda samhället.
Det här landet behöver en politik som bygger mer på morot än piska, som vill inspirera snarare än lära folk “veta hut”.
januari 14th, 2010 at 17:44
Ordet utanförskap ser jag som en ovanligt öppen klassmarkör från överklassen. Innan ordet lanserades av de nya moderaterna “så var alla med” betydelsen av orden arbetslös och sjukskriven löd inte ute i kylan utan snarare, Arbetslös= just för tillfället utan arbete, sjukskriven-från ett arbete, alltså inom samhällets normalitet. Ordet UTANFÖRSKAP drog i ett svep undan mattan för en solidarisk bärande samhällsform, och ställde de svaga utanför. Talar man om ett utanförskap så har man naturligtvis ett innanförskap man vill värna om!! Och att dessutom tala om att man HAMNAT (-av en slump…eller av dåliga gener….eller av lathet…)i ett utanförskap är så fräckt, för då handlar det inte om samhällsstrukturer och samhällsekonomi utan då är det du själv som sett till att HAMNA i utanförskapet…slarvigt av dig eller hur….