Sätt vetgirigheten till makten!
Jag har valt att kandidera till Riksdagen för Miljöpartiet de Gröna. Men varför väljer jag att ställa upp i val till Riksdagen, när jag som artist redan har en plattform för opinionsbildning? För mig handlar det om att låta mitt engagemang verka i ett nytt sammanhang, om att bygga på mina erfarenheter av utomparlamentariskt politiskt arbete, om att lära nytt, och förhoppningsvis lära andra. Jag tror att jag har något att tillföra, att jag kan bidra med nya sätt att engagera och sprida gröna visioner.
Vi lever i en brytningstid. Under decennier har konsumtionssamhället varit motorn för ett växande välstånd i den rika delen av världen. Men verkligheten gör sig påmind. Konsekvenserna visar sig vara att vi smälter polarisar och skitar ner, att vi misslyckats med fattigdomsbekämpning, i Sverige och i världen. Helt klart läge att tänka om, således. Om vi vill skapa en värld där välstånd är till för alla, också för de som lever i andra delar av världen, också för kommande generationer, krävs handling. Vi behöver - bokstavligt och bildligt talat – bygga en samhällelig infrastruktur som klarar av sociala och ekologiska hänsyn.
För att omvandla tanke till handling krävs politiska beslut, och i Riksdagen tas många av de beslut som är helt avgörande för om vi ska klara framtidens utmaningar. Här behövs starka krafter som vill och vågar driva en långsiktigt hållbar politik, som törs nya infallsvinklar. Och det finns dessvärre inte idag, de gröna visionärerna är inte tillräckligt många. Det behövs en maktförskjutning, ett mandat för politiker som har idéerna för framtiden.
Ser vi till den förda politiken är det tydligt att regeringen – mitt i tider av klimat- och finanskris - ännu inte lyckats se helheten. Nej, märkligt nog har de ännu inte insett att miljöhot och lågkonjunktur inte kan hanteras separat. De klokaste åtgärderna är de som tar sig an båda delar samtidigt. Därför behövs till exempel satsningar på utbyggt järnvägsnät, energieffektivisering av miljonprogrammet och statligt stöd till kommuner för att förhindra uppsägningar inom omsorg och skola. Den sortens åtgärder är kloka - på kort och lång sikt, för människor idag och för kommande generationer. Linjen för politiken måste vara att söka det långsiktigt hållbara och det moraliskt försvarbara, inte att formulera snygga argument för ickehandling.
För mig är detta själva kärnfrågan: den gröna, hållbara och sociala ekonomin. Här ligger tyngdpunkten i mitt politiska engagemang. Vi behöver en hållbar blandekonomi som kan förena ansvarigt resursutnyttjande med sociala hänsyn, där verklighetens utmaningar går före ideologisk inskränkthet. Jag vill driva en politik för individualism och mångfald, som vägrar acceptera en värld av svält, rovdrift och girighet. Vi måste kunna skapa en värld vi inte behöver skämmas för, där vi istället ser varandra.
Under mina år som artist har jag haft den stora lyckan att få träffa massor av människor som bryr sig. Och politik handlar ju om just det, att bry sig. Det handlar om att intressera sig för sitt eget och andras liv och om att vilja ta ansvar. Om att att söka det möjliga. Sådant engagemang finns det gott om, det kan jag garantera. Pratet om minskat intresse stämmer inte alls, snarare är det väl så att det saknas politiker med politik som engagerar, som kan fånga upp och kanalisera det politiska intresset och inspirera till handling.
Vi behöver mer av vetgirighet och fantasi i politiken, mer av empatisk förmåga och spridda erfarenheter. Och jag vill göra ett försök, jag tror att jag skulle kunna bidra med något.
december 1st, 2009 at 21:00
Jag vet då vem jag ska rösta på. Kollade in din intervju med herr Schiff. Eftersom jag vill att du ska komam in i riksdagen så tänker jag faktiskt föreslå ett par grejer:
1. Du behöver lite mediaträning. Bara lite så där för att du ska framstå mer påläst och genomtänkt. Jag vet vad du menar, men se alltid till att få frågorna i förhand inför en intervju. Det är ju superviktigt att du inte virrar bort dig själv.
2. Kropsspråksträning. Du blir lite för avslapnad och det ger inte förtroende. Jag kan snacka länge om det här - jag hålelr gärna en minikurs för dig om du vill.
Kör hårt min vän. Jag är bakom dig!!
december 1st, 2009 at 22:22
Å Morgan är dramapedagoglärare-tjofräsgrej så jag hade tackat ja till den där kursen!
december 2nd, 2009 at 2:59
Glada nyheter dominerar inte dessa dagar så jag tackar för denna. Partiet har min röst och du mitt kryss. Mediaträningserbjudandet låter som en bra sak, jag hoppas du inte blir sårad av den hetsiga stämningen som kan råda inom politiken. Personangrepp och smutskastning verkar vara kutym emellanåt. Nåväl det är viktig handling du ämnar utföra och behöver du gömma dig ngn dag så finns en hammock att gunga i och en kanin att klappa till ditt förfogande. Word.
december 2nd, 2009 at 9:32
Lycka till kompis!
december 2nd, 2009 at 12:38
Hallå ja. Min röst har du i vilket fall. Och såg jag inte den intervjun, men någon mediaträning hade jag inte hakat på. Diskussion och öppet resonemang hellre än att sitta och läsa upp förskrivna tal. Visst, det går ju inte att sitta och stamma fram sina synpunkter. Men vill man bli tagen på allvar, vill man verkligen inspirera så är det ju att slopa skådespeleriet, dramat, estetiken i sina synpunkter.
december 2nd, 2009 at 22:07
Tjena!
Så vad tycker du om Lissabonfördraget, nu blir det ännu svårare att jobba inför radikala förändringar om det inte går hand i hand med EU´s plan, förutom att man “nu” kan lämna det förstås!? Slutet på en redan dålig majoritetsstyre, tycker jag! Kan väl tänkas tyckas vara positivt om man tror att EU vill folkets bästa…men ha ha EU, (national)staten och marknaden i samma båt, om inte det sjunker med tiden, låt oss göra ett hål i båten! Solidaritet för alla! Är vi så här lättlurade, f.n jag blir mörkrädd! Låt mig ha fel!
december 3rd, 2009 at 19:53
Lissabonfördraget gillar jag inte, men absolut viktigast tror jag det är att söka möjligheterna där vi är. Hur kan vi använda det som står till buds för att kunna utgöra positiva motkrafter? Hur ska vi få till en bredare medvetenhet bland allmänheten? Kan vi lära oss att inte skita där vi äter? I misströstan finns inte mycket kraft att hämta är jag rädd, vi får helt enkelt bygga på engagemang istället.
december 4th, 2009 at 11:04
Fyfan va viktigt ! så jävla bra Sture , du har min röst!
december 4th, 2009 at 19:09
Hej! Är detta samma Sture som i Svenska Akademien skrivit om sin avsky för det politiska systemet, vår sk demokrati, vänster-höger propaganda och som jag tolkat det förespråkat ett anarkistiskt förhållningssätt? Det skulle vara trevligt med ett “statement” om hur du tänker eller har ändrat synsätt. Eller är det så att du bara har blivit “vuxen”
Kärlek o anarki
december 6th, 2009 at 10:28
Ett statement… hmm. Jo, jag tänker att kol-, olje- och kärnkraftslobbyn arbetar hårt och effektivt varje dag. Vapenindustrin lobbar för fortsatt säkerhet medelst terrorbalans, storbankerna gör sitt bästa för att sminka över uppenbara brister i finanssystemet, och verkar lyckas med det.
Jag kan inte unna mig lyxen att inte försöka göra så mycket jag kan för att vända utvecklingen. Ingen av oss som sett har tillåtelse att bara titta på.
Alternativen finns redan: social banking, mer vegetarisk mat, medvetna val i butiken. Och så vidare. Men hur många känner till detta? Hur spridda är tankarna, hur stor är medvetenheten? Fortsättning följer…
december 6th, 2009 at 19:23
Fortsättning då.
Det som behövs för förändring är politisk vilja, och en sådan skapas bäst genom tryck från många människor. Vi kan inte räkna med att initiativet till en solidariskt inriktad ordning ska komma från toppen, den måste komma underifrån, från en påläst allmänhet, som i sina val inte enbart utgår från den egna plånboken. Där skapas grunden för långsiktigt kloka politiska beslut.
Jag har mycket riktigt uttryckt mitt förakt för det politiska etablissemanget, och detta har jag gjort för att jag sett tendenser till att skilja politiken från människorna, jag har sett en växande klyfta mellan den politiska klicken och (ursäkta uttrycket) vanligt folk. I det politiska livet satsas det enormt på mediaträning, slogans och strategi, jag menar att uppdraget går ut på att förankring och folkbildning. Vill man kalla sig demokrat ingår det. Men man ska inte bara lyssna för att lära sig säga det som folk vill höra, viktigare är att våga säga det som behöver sägas.
Politik är också att vara pragmatiskt, att kunna kompromissa. Att tillsammans med ett fåtal sitta på “den rätta” analysen är inte intressant för mig, det räcker inte. Viktigare är att hitta sätt att mobilisera stöd för det som måste göras.
december 7th, 2009 at 11:31
Tack för svarrett. Jag håller med dig i mycket av det du skriver och jag förstår hur du tänker. Samtidigt finns det ett problem med att vara pragmatisk och kompromissa med det som måste göras. Det som måste göras kan inte kompromissas. Då blir det en Kyoto-avtal som alla skiter i att följa. Jag säger av med handskarna. Det är dags att våga stå upp och det gör man på barrikaderna. En politiker som gör aktivt motstånd hade i o f sig varit ett viktigt och nödvändigt inslag. Vissa saker kan inte kompromissas bort. Många människor vill inte höra sanningen. Då blir livet för jobbigt. Det skulle vara intressant om en politiker som står för den hårda men ack så nödvändiga sanningen, och jag hoppas att du kan bli en sådan. Låt den sanna rationaliteten tala. Känslor och empati måste få ett stort utrymme i politiken. Vårt kulturella arv och miljö har gjort oss människor till egoistiska svin som bara tänker med plånboken. När marknaden får styra politiken så leder det till ett moraliskt förfall där alla på ett ekonomiskt plan ska “göra sätt för sig” för att berättiga en existens. Står du upp för medborgarlön, gratis kollektivtrafik och låter miljön och empati styra politiken så skulle jag för första gången kunna tänka mig att rösta.
januari 14th, 2010 at 17:49
Hmm.. Det här kan ju klarna upp för mig om var min röst kommer att gå
Det blir ju då på den som jag känner att jag mest kan lita på inom politiken. Du finns ju där för att faktiskt förbättra, den drivkraften som fört dig dit. Lycka till! (Så du vet så har jag lite mer koll på politiken nu :P). Hoppas att du når dina mål!