Så var det återigen dags för textförfattarkurs. Under veckan får jag helt och hållet ägna mig åt att läsa och höra låttexter, tala om detta med skrivande, spåna kring form och inspiration. Möta människor i det kreativa. Ljuvligt!

Tror bestämt att det här med folkbildning är något av det coolaste vi har i utbildningsväg, detta att vem som helst ges möjligheten att växa och lära sig något nytt och inspirerande, oavsett om är gammal eller ung, oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar. Mitt i livet, i början, i slutet av det, eller kanske där i skarven mellan det som varit och det som komma skall. En trampolin kanske.

Det här är en självförtroendehöjande institution i samhället, till för alla. Så många möten, så många samtal, så mycket att lära. En plats där man kan tanka lust och motivation. 

Ibland känns det som att det finns krafter som gärna skulle se hela företeelsen avvecklas, de som vill lägga ner hela skiten. Bara ren yrkesutbildning ska få förekomma; vill man något annat kan man gott hosta upp stålar ur egen ficka.

Detta är förstås feltänkt. Vi behöver bildning också; det som inte är yrkesförberedande i snäv mening är ofta det som ger oss möjligheten att vara goda samhällsmedborgare, medborgare som tänker och har invändningar, som håller med eller stretar emot.

Tycker vi inte att vi behöver det, kan vi heller inte kalla oss demokrater.

Sköt om er!

Det finns saker och ting som måste sägas. Sånt som visserligen sagts många gånger förut, men som liksom sorterats bort för att det sagda inte passar sig, det ligger inte i de styrandes intressen att det kommer fram.

En del tror att den stora bluffen ligger i att vi inte talar så mycket om invandringen. Eller att problemet är att sossarna haft alldeles för mycket att säga till om i Sverige under efterkrigstiden. Tänker man i de banorna, kan man till och med få för sig att det är lite rebelliskt och bra för de stora massorna att rösta för en politik som gynnar de som redan har. Vill man ha ett parti som kör hela racet - och ett sånt kan säkert kännas lite spännande för somliga - finns förstås Sverigedemokraterna. Söker man det lite diskretare alternativet finns en hel borgerlighet, där väl Folkpartiet får sägas ligga i framkant för bokbålstänkandet och främlingsfientligheten. Ibland känns den icke-empatiska analysen och kortsiktigheten som en vägg, omöjlig att ta sig runt. Överallt detta tänkande utan eftertanke, smartheten utan klokskap.

Och jag vill riva, jag vill vara med om att vända det, hoppas kunna hjälpa till. Jag vet att det kan ta tid, kanske lever jag inte längre då det sker, om det nu kommer att ske. Det är min förbannade plikt att engagera mig. Men var? Hur?

Vilken väg ska jag gå? Alla vägar har sin baksida, det vet jag. Det kan jag ta. Men jag söker sammanhanget där det känns som att det är värt baksidorna. Det där sättet där jag får känna att jag lär mig, kommer nånstans. Att det spelar roll, på riktigt. Ofta tänker jag att det är klokt att rotera, byta sätt med jämna mellanrum.

Från student till vårdare, från entertainer till pedagog, och runt igen. Punk och progg och visa och reggae och hiphop. Låttext och uppsats och tal och blogga och föreläsa och undervisa. Tänka och läsa och lyssna.

In i politiken?

Till att börja med blir det gig med Svenska Akademien i Landskrona på lördag. Tror nog fan att det får bli några mellansnack kring SD och detta att välja sina fiender, att inse sina vänner och bundsförvanter.

Ok. Om det nu är så att vi eftersträvar fred, och det säger ju de allra flesta politiska partier, hur kommer det sig då att vi i själva verket lever i ständigt krig?Jag tror att det handlar om att hela vårt synsätt, hela tänket kring den eviga expansionen, är ett krig. Om man hela tiden strävar efter att roffa åt sig mer rikedomar, att erövra nya marknader, gör man alltid det på någons bekostnad. Kan vi haja?Att växa upp och bli vuxen handlar, som bekant, om att kunna se utanför sig själv, att lyckas se mer än bara sitt eget perspektiv. Kanske är det därför man tyckt att vuxna ska bestämma och ta ansvar. Men då måste man också bli vuxen, se till att skärpa sig och axla ansvaret.Har vi tappat den förmågan?