Okej, jag har legat ganska lågt ett tag, i alla fall med att publicera mig i blogg och uppdatera status på Facebook. Och det gick ju alldeles utmärkt det, jag tycks ändå vara vid liv.

Några tankar bara, så här i det som skulle kunna vara semestertider. Idag hämtade jag ut en röjsåg och en gräsklippare som varit på service hos verkstan inne i samhället. Maskinerna är som nya, och jag slås av ett gäng tankar på morgonkvisten. Dels är jag glad och tacksam över att det fortfarande görs en eller annan sak som kan repareras och servas, som inte måste slängas så fort det strular, och dels noterar jag nöjt att det finns människor som kan det jag inte kan (i det här fallet att fixa maskiner), och kan göra det oavsett vilket fabrikat det gäller. Det är fanimig inte helt givet alla gånger. 

Eftersom vi går en framtid till mötes där vi kommer att bli tvungna att hushålla med resurser - här finns som bekant inget verkligt alternativ, även om somliga inte riktigt vill ta in det - känns det förstås bra att veta att möjligheten redan finns. Återstår alltså bara för oss som samhälle att bli bättre på att tänka i de banorna, att leta efter den sortens lösningar. Vi måste helt enkelt vänja oss vid att att producera mindre och reparera mera; cykeln/telefonen/radion/datorn får lov att kosta mer, men måste också vara av bättre kvalité. Prylar måste kunna repareras, och det kan man ju tycka säger sig själv, men det är det tyvärr inte alls idag.

Kan man tänka sig att reparationstjänster och mjukvaruutveckling är tonartshöjningen eller bryggan i framtidens melodi? 

Åter till verkstan. Tillsammans med gräsklippare och röjsåg fick jag små lappar med uppgifter om vad som varit fel och hur dessa hade åtgärdats. Där kunde jag - med lite god vilja - läsa kråkor som redogjorde för bytta knivar och tändstift, hur många timmar som gått åt, den sortens. Och det gick alldeles utmärkt, även om det krävdes en del av mig. För det är nog faktiskt så att det kvittar om det stavas illa i en text av det här slaget, där är det upp till mig att släppa enkronan mellan skinkorna och medge att jag hajar, även om jag själv sätter stort värde i att stava enligt normen. Ungefär på samma sätt som vi många gånger faktiskt förstår bruten svenska om vi vill det. För visst vill vi väl det?