Kan ett styre som ytterst upprätthålls genom hot om våld verkligen sägas vara legitimt?

Nej, säger jag, och tänker på ockupationer, prat om krig för fred och åtalade fildelare. Något är mycket snett i den här världen. Hot om våld och frihetsberövande kan aldrig vara istället för verkliga överenskommelser.

Nu på morgonkvisten ser jag näringsminister Maud Olofsson hävda att regeringen genom sin historiska energiuppgörelse underlättar för satsningar på förnyelsebara energikällor. Detta genom att på nytt öppna upp för kärnkraften. Tjena.Vi har fått uppleva en helomvändning i kärnkraftsfrågan från Centern. Men det tycker inte riktigt Maud Olofsson, som istället menar att kärnkraften den här gången ska bära sina kostnader själv. Och då kommer den inte vara lika lönsam att satsa på, vilket i sin tur kommer leda till mer satsningar på det förnyelsebara. Jag utgår ifrån att detta betyder att de som vill driva kärnkraftverk själva kommer att stå för kostnaderna för avfallslagring under tusentals år, och leta upp försäkringsbolag som vill försäkra själva kraftverket för en billig penning, och sen också stå för den kostnaden. 

Nu är den på väg tillbaka. Härligt.

Det känns så visionärt, så framtid. Och blocköverskridande; gråsossar kan vara överens med borgare om att vi måste ha den.

Klimatkrisen skulle kunna hjälpa oss att inse att vi måste tänka om, att det är dags att försöka se bortom betongsamhälle och tillväxthets. Vi skulle till och med kunna upptäcka något bortglömt i oss själva, det där att det faktiskt finns ett värde bara i det att vara människa, att leva och verka, att lyckas och misslyckas, att vilja och genomföra. Istället används den som ett argument för att avbryta avvecklingen av kärnkraften. Till och med Centern hänger på, de som jag trodde hade ett arv av respekt för naturen att förvalta.

Jag blir nog lite ledsen tror jag, när vi inte vill lära oss.

Tro nu inte att jag inte vet att Sverige är en exportberoende nation, en välfärdsstat i stor utsträckning byggd på energislukande tung industri. Jag är väl medveten om det. Men politik måste ibland kunna vara att fatta obekväma beslut. En del saker klarar buisnessfolket helt enkelt inte av att ta tag i, och då är det politiken som ska gå in och peka ut riktningen. Förklara och förankra, försöka verka för långsiktigt tänkande.

Alla tänker vi lite kortsiktigt ibland. Men när det handlar om landets lagstiftande församling måste man kunna kräva mer.

Visioner, om jag får be!