Onsdag den 16/6. Mer information finns i kalendern på www.sturesdansorkester.se 

På fredag så smäller det. Kom ut i skogen och dansa till den fantastiska reggaemusiken som framförs av den eminenta niomannaorkestern Stures Dansorkester. Med nytt material och full sättning, tung svensk reggae i sin ädlaste form.

Jag har skrivit en debattartikel åt Expressen.

http://www.expressen.se/debatt/1.1957113/carl-martin-vikingsson-unga-ta-er-upp-fran-sofflocket

Stures Dansorkester är på gång. Skivarbetet i full gång i studion.

Spelningar med ny och mäktig sättning i Kalmar 26/3, Linköping 27/3, Skogsnäs 3/4 och Åre 5/4. Och mer ska det bli. Se upp!

Hungrigt, med själ och hjärta.

Jag har valt att kandidera till Riksdagen för Miljöpartiet de Gröna. Men varför väljer jag att ställa upp i val till Riksdagen, när jag som artist redan har en plattform för opinionsbildning? För mig handlar det om att låta mitt engagemang verka i ett nytt sammanhang, om att bygga på mina erfarenheter av utomparlamentariskt politiskt arbete, om att lära nytt, och förhoppningsvis lära andra. Jag tror att jag har något att tillföra, att jag kan bidra med nya sätt att engagera och sprida gröna visioner.

Vi lever i en brytningstid. Under decennier har konsumtionssamhället varit motorn för ett växande välstånd i den rika delen av världen. Men verkligheten gör sig påmind. Konsekvenserna visar sig vara att vi smälter polarisar och skitar ner, att vi misslyckats med fattigdomsbekämpning, i Sverige och i världen. Helt klart läge att tänka om, således. Om vi vill skapa en värld där välstånd är till för alla, också för de som lever i andra delar av världen, också för kommande generationer, krävs handling. Vi behöver - bokstavligt och bildligt talat – bygga en samhällelig infrastruktur som klarar av sociala och ekologiska hänsyn.

För att omvandla tanke till handling krävs politiska beslut, och i Riksdagen tas många av de beslut som är helt avgörande för om vi ska klara framtidens utmaningar. Här behövs starka krafter som vill och vågar driva en långsiktigt hållbar politik, som törs nya infallsvinklar. Och det finns dessvärre inte idag, de gröna visionärerna är inte tillräckligt många. Det behövs en maktförskjutning, ett mandat för politiker som har idéerna för framtiden.

Ser vi till den förda politiken är det tydligt att regeringen – mitt i tider av klimat- och finanskris - ännu inte lyckats se helheten. Nej, märkligt nog har de ännu inte insett att miljöhot och lågkonjunktur inte kan hanteras separat. De klokaste åtgärderna är de som tar sig an båda delar samtidigt. Därför behövs till exempel satsningar  på utbyggt järnvägsnät, energieffektivisering av miljonprogrammet och statligt stöd till kommuner för att förhindra uppsägningar inom omsorg och skola. Den sortens åtgärder är kloka - på kort och lång sikt, för människor idag och för kommande generationer. Linjen för politiken måste vara att söka det långsiktigt hållbara och det moraliskt försvarbara, inte att formulera snygga argument för ickehandling.

För mig är detta själva kärnfrågan: den gröna, hållbara och sociala ekonomin. Här ligger tyngdpunkten i mitt politiska engagemang. Vi behöver en hållbar blandekonomi som kan förena ansvarigt resursutnyttjande med sociala hänsyn, där verklighetens utmaningar går före ideologisk inskränkthet. Jag vill driva en politik för individualism och mångfald, som vägrar acceptera en värld av svält, rovdrift och girighet. Vi måste kunna skapa en värld vi inte behöver skämmas för, där vi istället ser varandra.

Under mina år som artist har jag haft den stora lyckan att få träffa massor av människor som bryr sig. Och politik handlar ju om just det, att bry sig. Det handlar om att intressera sig för sitt eget och andras liv och om att vilja ta ansvar. Om att att söka det möjliga. Sådant engagemang finns det gott om, det kan jag garantera. Pratet om minskat intresse stämmer inte alls, snarare är det väl så att det saknas politiker med politik som engagerar, som kan fånga upp och kanalisera det politiska intresset och inspirera till handling.

Vi behöver mer av vetgirighet och fantasi i politiken, mer av empatisk förmåga och spridda erfarenheter. Och jag vill göra ett försök, jag tror att jag skulle kunna bidra med något.

Efter tio år av låtskrivande, skivsläpp och turnerande tackar Svenska Akademien för sig. Uppbrottet grundar sig inte i svåra konflikter, sker utan bitterhet och stor dramatik.

Det har varit en fantastisk och lärorik tid - en omvälvande resa fylld av givande möten. Tacklistan kan göras lång. Vi lyfter på hatten och tackar publik, arrangörer och inspiratörer, alla som varit med och gjort det möjligt.

Och räkna med att det kommer att dyka upp mer från akademieledamöterna, vi lovar!

Elden brinner än, håll huet högt!

Svenska Akademien: Kenneth Björklund, Simon “Don Cho” Vikokel, Ivan “GeneralKnas” Olausson-Klatil, Agnes Olsson, Carl-Martin “Sture” Vikingsson, Johan “Räven” Kammargården, Lars “Lars på bas” Thörnblom och Gillis “Mr Gillis” Bengtsson.

Nu på morgonkvisten ser jag näringsminister Maud Olofsson hävda att regeringen genom sin historiska energiuppgörelse underlättar för satsningar på förnyelsebara energikällor. Detta genom att på nytt öppna upp för kärnkraften. Tjena.Vi har fått uppleva en helomvändning i kärnkraftsfrågan från Centern. Men det tycker inte riktigt Maud Olofsson, som istället menar att kärnkraften den här gången ska bära sina kostnader själv. Och då kommer den inte vara lika lönsam att satsa på, vilket i sin tur kommer leda till mer satsningar på det förnyelsebara. Jag utgår ifrån att detta betyder att de som vill driva kärnkraftverk själva kommer att stå för kostnaderna för avfallslagring under tusentals år, och leta upp försäkringsbolag som vill försäkra själva kraftverket för en billig penning, och sen också stå för den kostnaden. 

Vi har ju en ny grej på gång. Tillsammans med Simon och Stoffe håller jag på att sätta ihop en föredragskonsert. Nedan klistrar jag in vårt manifest!

Du vill så du kan

Carl-Martin Vikingsson och Simon Vikokel från Svenska Akademien har tillsammans med Christopher Andersson Bång från Volodja har satt ihop ett seminarium om att göra det ändå, att finna kraften och inspirationen i sig själv, om att våga. Det handlar om att flytta makten från toppen till botten och att få människor att ta saken i egna händer. Istället för att hoppas på det stora lyftet och att någon godhjärtad person från ett stort skivbolag vill göra dig till stjärna - gå din egen väg. Eller skapa din egen väg. Do it yourself!   Alla kan och vi vill hjälpa dem att kanalisera viljan. Du vill om du kan Seminariet bygger både på inspiration och konkreta tips. Alla vet att utan verktyg kommer man inte långt. Men om man har dem kan man bygga, stort och högt. Det som vi i den här trion har gemensamt är stigen som vi vandrat. Alla har byggt sin egen karriär, ingen har fått det stora kontraktet och blivit signade, utan trappan har nötts: spelning efter spelning, demo efter demo och skiva efter skiva på eget bolag. Vägen blev det som formade och fortfarande formar oss, publiken har vuxit med oss, vi har vuxit med publiken. Vägen har gett oss ett oberoende, vilket skapat utrymme för stor konstnärlig frihet; vi kan skriva vad vill, hur vi vill och tycka vad vi vill. Det finns inga bolag som ställer krav på ditten eller datten. Nu vill vi få fler att tro på sig själva och sin egen förmåga. Men vi vill dessutom ge verktygen genom massor av konkreta tips. Som t ex hur man sätter ihop en lite turné utan alltför stora ansträngningar. Eller hur man bygger nätverk. Tillsammans är vi starka.  Som sagt; du kan om du vill, du vill så du kan.   Det är dags för förändringIdol och Fame Factory är exempel på program som inte bara påverkar tv-publiken, utan också blir en vågrörelse i hela kulturen. Det handlar inte bara om musik och lycksökande unga människor, utan också om ideal och om att satsa på sig själv. Men den egna lyckan skall alltid rymmas i en och samma form och modell; bli stjärna genom att låta proffsen berätta för dig vem du är och vad du är bäst på, låt andra göra om dig till den sortens artist man tror går hem hos publiken.  Framgångrika artister blir det ibland, nästan aldrig något vågat, oprövat och spännande. Detta skapar en konformistisk kultur, ett kulturliv som har en tendens att passivisera. För att förändra detta måste rörelsen vara bred och eftersom vi inte har någon tv-tid så måste vi jobba med rötterna. Om människor får stå med båda fötterna på jorden och dessutom får verktyg att utveckla sig själv och sina intressen och passioner, så skapas bred och stark kultur. Provocerande, ifrågasättande, kravfylld och annorlunda kultur av folket.  Christopher ”Barrackas” Andersson Bång Kulturarbetare 1 år Västerviks visskola Fem skivor på eget bolag Barrackas Records Jobbar som musiker i bl a Volodja, Tzeitel, Blue Catfish Projektanställd för ”Musik i kubik”  i ABF Gästrikebygden  Carl-Martin ”Sture” Vikingsson Frontfigur och textförfattare i Svenska Akademien och Stures Dansorkester Pedagog, dagdrömmare och mångsysslare.   Simon “DonCho” Vikokel Ljudteknikerutbildad gitarrist, producent och musikmakare i Svenska Akademien och Stures Dansorkester. Tekniker på kulturskolan i Sandviken och är en av två gubbar bakom kulturskolans nya Låtskrivarverkstad.

I november spelade Stures Dansorkester på Skottvångs Grufva, mitt i den sörmländska skogen. Med kör och blås denna gång!

 http://www.youtube.com/watch?v=_qjKd2P-HZ4