Igår hade jag den stora äran att få prata, spela och sjunga på Miljöpartiets valstugeinvigningar både i Stockholm och Uppsala. Grymt. Bra stämning, bra tal och samtal, kul att spela.
Visst borde det finns (minst) en skivspelare och en mikrofon vid varje valstuga? Från och med nu tycker jag nog det.
Således. Nu går vi in i slutspurten. Imorgon förmiddag firar jag detta med att delta i starten för Miljöpartiet Stockholmsregionens mobila valturné. Toppkandidater som Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Gustav Fridolin deltar, och många fler. Mellan 10.00 och 13.00 händer det.
Sen bär det av till Uppsala. Från 16.45 varvas sång och musik med tal från lokala kandidater och Maria Wetterstrand. Det hela händer på Stora torget, fram till kloclan 18.00 ungefär.
Då åker vi då!
Tåg….:-)
Jag är inte sosse, utan grön. Men när Göran Greider skriver om glappet mellan realpolitik och utopi, så intresserar det mig. Senast igår drogs jag in i ett samtal om hur världen borde organiseras på ett bättre sätt, och slogs återigen av känslan att jag ofta tycker mig växla mellan sammanhang som är kortsiktigt dagspolitiska, eller svävande visionärt utopiska. Och egentligen är det ju i brytningspunkten mellan de båda perspektiven som det blir verkligt intressant att prata politik, det är då politiken kan leda någonstans, när den är på väg men ändå lyckas stå med fötterna på jorden.
När vi talar om drömmar om en bättre värld och ändå vågar ta oss an statsfinanser, kommunkassor och föreningsekonomier. Då vi törs ha en åsikt om skatteuttaget, men också vill diskutera huruvida evig tillväxt verkligen är målet.
Och visst vore det högintressant med idépolitiska utfrågningar av ledande politiker. Vilka visioner driver dem? Vart ska vi? I vilken ordning?
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/04/sa-tappade-vansern-kontakten-med-verkligheten
Läser mig till att de rödgrönas “skattechock” för mig skulle innebära en skattehöjning på ungefär 102 kronor i månaden, siffran är beräknad på 15 000 i månaden.
Ungefärliga siffror det här, som kan variera en smula, men ändå. Skulle jag välja att börja arbeta (betald) heltid skulle det rusa iväg till smått hisnande 161 kronor mer i skatt i månaden, då utgår jag från en månadslön på 25 000. Skulle jag tjäna 45 000 i månaden skulle jag behöva betala hela 294 kronor i månaden mer för att bidra till en anständig politik som ger någorlunda rimligt stöd för arbetslösa, sjuka och socialt utsatta personer.
Är det verkligen en skattechock för låg- och medelinkomstagare? Eller är det mer en marginell skatthöjning som gör att jag hjälper till att ta ansvar för mina medmänniskor?
Kom igen.
Kritiker rasar mot att de rödgröna vill höja skatten för de som tjänar mer än 40 000 i månaden.
Det sägs att den stora katastrofen ligger i att vi på så vis tar bort incitamenten för människor att skaffa sig en bra utbildning och sikta på chefsposter.
Säkert kan det ligga något i det.
Men låt oss ta ett djupt andetag, sansa oss, trampa ur litegrann.
Så här. Att skaffa sig en bra utbildning kan naturligtvis till viss del handla om att sikta mot rikliga inkomster. Visst, men främst måste det väl faktiskt ändå handla om att vilja skaffa sig ett bra jobb att trivas med, något utvecklande och givande. Själva möjligheten att få utforska sin potential och vara en medskapande kraft i samhällsutvecklingen. Dessutom har utbildning och bildning ett egenvärde, alldeles oavsett lönenivåer och anställningsbarhet. Medborgare med god bildningsnivå är bra för hela samhället. Det är också kul att få lära sig; livslångt lärande är medicin för själen.
Förlåt då. Men så tycker jag, så ser jag på vad som är rimliga och försvarbara motiv. Visst är det vettigt att kunna räkna med inkomster som gör att man inte går back på att utbilda sig. Men i grunden måste det få gå ut på att söka sig till det som är givande för en själv och som också kan ge öppningar för att kunna bidra till något som är bra för andra, där man kan få kombinera lust med ansvar, självförverkligande och bra för andra.
Tackelitack för nu.
Så kom våren. Och med denna - och tur är väl det - en massa att ta tag i.
Stures Dansorkester ska släppa skiva. Jag vet, det har sagts förut, men nu börjar det faktiskt likna något, vi börjar komma någonstans. Bandet har också hunnit känna på scenen vid ett gäng tillfällen under den senaste tiden, och det har känts bra, verkligen. Önskas smakprov kan man gå in på
http://nyheter24.se/bloggar/maktkampbloggar/carl-martin-vikingsson/
lyssna och titta på videoblogginläggen blås, så? och blås mera. Det rör sig om läckage från studion.
Annars sker också en del annat i det fördolda. Jag sitter i styrelsen för Miljöpartiet i Stockholmsregionen och i valutskottet i Miljöpartiet Södertälje. Massa givande möten blir det.
Bloggandet blir sporadiskt, det får helt enkeltvara så, det är ok. Jag återkommer.
Under en tid framöver ska jag videoblogga. Spektaklet kan ni se här:
http://nyheter24.se/bloggar/maktkampbloggar/carl-martin-vikingsson/
Idag låter miljöpartiet världen få veta att partiet vill sänka momsen för företag i tjänstesektorn. Utmärkt.
Om vi ska komma till rätta med problemet att det idag är billigare att slänga och köpa nytt än att reparera, så är det viktigt att vi börjar formulera en politik som gynnar det långsiktigt hållbara. På köpet skapas arbetstillfällen. Klockrent.
http://www.dn.se/debatt/vi-vill-sanka-momsen-for-foretag-i-tjanstesektorn-1.1070029